Östgötaberättelser – Maria Almesåker

 

Mitt politiska engagemang grundar sig i alla människors lika värde. Det ska inte spela någon roll vem du är, vem du älskar, eller var dina föräldrar är födda. I Östergötland ska alla ha samma chans att forma och bygga upp sitt eget liv, på det sättet som man själv önskar. För att man ska våga vara den man vill behöver man känna sig trygg. För mig är det mycket viktigt att samhället präglas av trygghet, oavsett om du är hemma, på krogen eller i löpspåret. I ett tryggt samhälle har man tillit till varandra – det finns närvarande poliser, domstolarna nyttjar hela straffskalan och det finns en aktiv socialtjänst. Samhället behöver hjälpas åt och säga ifrån när vi ser att någon inte är rätt. Det gäller även om det ibland kan kännas svårt – men då får man se det i det långa perspektivet.

Jag vill att alla Östgötar ska känna sig fria. Det kan låta självklart, men så är det inte för alla i Östergötland. Frihet är att vara den man vill, säga vad man vill, tycka vad man vill. Det är så otroligt värdefullt – det behöver vi påminna oss om ibland. Men när man pratar frihet måste man även tänka på skyldigheter. Skyldigheter som t ex att låta andra utvecklas om de vill, skyldigheter att gå i skolan, skyldigheter att tjäna pengar och bidra till samhället, samt skyldighet att vara en god medmänniska. Frihet och skyldigheter går hand i hand.

Uppväxten

Redan som litet barn börjar formandet av ens liv, då naturligtvis med hjälp av de vuxnas förstånd. Det är allmänt känt att barn mår bra av solljus och frisk luft, men även av att springa, leka och hoppa för att bygga upp starka kroppar för framtiden. Jag anser därför att barn inte bör ha kläder som begränsar deras rörelser, kläder som sitter åt eller på andra sätt är i vägen för deras lek. Barn har rätt till lek och sin frihet i rörelser. Andra  faktorer som begränsar barn i deras rörelser är datorer, plattor, tv-apparater och andra skärmar. För att barnets bästa ska sättas i centrum behöver ”skärmtiden” varvas med fysisk aktivitet. Ovan nämda begränsingar är något vi måste våga tala om, det kommer på sikt påverka barnens möjligheter att forma sin framtid. Att bestämma vilka kläder man ska ha, eller hur mycket tid man ska sitta framför en skärm är naturligtvis inget som samhället ska bestämma, men samhället behöver kanske ibland informera tydligare om hur man bygger upp sina barns hälsa – och även sin egen.

Under skolåren är det vanligt att man söker sin identitet. Vem är jag och vem vill jag vara? Under de perioderna behöver man vuxna att prata och diskutera med. I de flesta familjer fungerar det bra, men för vissa barn fungerar det mindre bra, och då är det viktigt att samhället samarbetar för barnets bästa. Barn som bråkar i skolan behöver stöd för att ta sig ifrån sitt destruktiva beteende. Att barnet hittar vägar för att känna sig trygg i sig själv och därigenom kan förbereda sig för att bygga upp sitt liv som hen vill. Skolåren är nämligen en mycket viktig del av livet. Då menar jag inte bara de ämneskunskaper som man får ta del av i skolan, utan kanske det viktigaste av allt – man erbjuds möjlighet att lära känna och förstå andra människor, man får möjlighet att samarbeta med olika människor – personer som man kanske inte skulle ha träffat på annars. Det tycker jag är något att vara stolt över – att det finns möjlighet att välja skola , men även välja bort en skola där man inte trivs.

Slit och plit

Att forma sitt liv kan t ex handla om att välja studier eller arbete, eller att välja var man vill bo. För mig är det viktigt att slit och plit lönar sig. Alla som kan ska tjäna sina egna pengar, för att kunna forma sitt liv – men också för att samhällets resurser ska räcka för att stötta när det behövs. Jag vill att man alltid bygger på det som fungerar – att de med olika typer av funktionsnedsättningar kan hitta sin form att bidra till samhället – att finnas med i ett sammanhang. Det tror jag är viktigt för individen, för folkhälsan och också för samhället.

Att göra val

Under livet gör man många val. När man väljer något behöver man även förstå att man väljer bort något annat. Ett av de kanske viktigaste valen man gör är att bestämma var man ska bo. Vissa vill bo mitt i staden och andra så långt därifrån som möjligt. Jag vill att båda aternativen ska vara möjliga, men också att man förstår att ens val har konsekvenser. Ett exempel kan vara att om man väljer att bo mitt i stadens brus kommer det inte att vara tyst, precis som att det finns ställen på landsbygden där kollektivtrafiken aldrig kommer att gå, eller där kollektivtrafiken kan komma att dras in. Jag tycker det är viktigt att underlätta för att man ska kunna bo på den plats som passar individen. Det kan vara på landsbygden, i förorten eller i centrum. Det är olika, men goda livsmiljöer på många platser i vårt vackra Östergötland.

Stolt över Östergötland

Östgötska samhället bjuder på en mångfalld som vi ska vara stolta över. Vi kan lära oss mycket av varandra – väldigt berikande. Men vi får inte glömma bort vad det är som har byggt upp det Sverige som vi känner idag. Dagens samhälle bygger på att vuxna människor har ett jobb att sköta, en egen inkomst och friheten att vara den de vill vara. För att arbetslivet ska fungera behöver vi kunna umgås med varandra, oavsett vem man är. Det finns inte plats för begränsningar i att inte kunna samarbeta beroende på kön, etnicitet, sexuell läggning eller något annat heller för den delen. Det är tillsammans som vi är starka.

Sverige har mer att göra i vårt jämställdhetsarbete, jag vill absolut inte att vi ska backa det på något sätt, inte heller vill jag att vi låter vissa vara utanför jämställdheten pga att deras föräldrar kommer från en annan kultur. Jag vill inte att vi separerar människor beroende på kulturell bakgrund. I Östergötland vill jag att vi ska kunna bada ihop, skratta ihop och lära av oss varandra. Jag vill att vi i Östergötland får vara den vi vill vara (så länge det inte går ut över någon annan), att vi gör rätt för oss, att skolan och samhället ser potentialen i varje individ. Att vi i Östergötland håller ihop, där allas lika värde gäller alla.

Östgötaberättelser – Carl-Johan Sommar

Politiskt engagemang och den östgötska demokratin

Bristen på politiskt deltagande hos de yngre hotar demokratin i kommunerna. Nya initiativ krävs för att få fler unga människor att delta i utvecklandet av det kommunala styret. Hur kan vi få fler att ta aktiv del i det lokala politiska arbetet?

För drygt fyra år sedan klev jag för första gången in i Vadstenas kommunhus. Syftet var att intervjua dåvarande kommunalråd Jan Sundström inför en uppsats. Arbetet med uppsatsen väckte ett politiskt engagemang, ett engagemang som jag hoppas få möjlighet att fördjupa efter nästa års val. Det är just detta, engagemanget, som våra föreningar, och i förlängningen våra demokratiska församlingar är så beroende av. Budskap ska formuleras, sakfrågor väckas och opinionsbildning drivas. Den gemensamma nämnaren är ett brett engagemang hos oss moderater.

Vi Östgötamoderater är genom vårt engagemang med och formar morgondagens Sverige. Vi verkar för en arbetslinje och för ett minskat utanförskap. På regionnivå verkar vi för att alla i vårt län ska kunna ta del av en god sjukvård och en väl fungerande kollektivtrafik. Från det kommunala perspektivet påverkar vi hur våra äldre ska tas om hand, hur vi ska stötta samhällets mest utsatta och att våra barn och barnbarn ges rätten till en god skolgång. Vårt gemensamma arbete utgör en central del i östgötarnas liv.

För att ha kunskap om de behov som föreligger och att sedan på ett trovärdigt sätt förmedla våra intentioner till kommuninvånarna är det viktigt att de förtroendevalda återspeglar den kommunala demografin vad gäller ålder och kön. Därför är det allvarligt att åldersgruppen upp till 30 år är kraftigt underrepresenterad i våra lokala demokratiska församlingar. Enligt statistik från Statistiska centralbyrån är ungefär 9% av landets samtliga folkvalda till kommunfullmäktige under 30 år. I vårt län så utgör Vadstena tillsammans med Boxholm de kommuner som helt saknar representation av samma ålderskategori.

Trender visar emellertid på att samhällsintresset bland de unga växer. Samtidigt står många lokalföreningar inför ett skriande behov av att attrahera yngre, samt att förmå befintliga medlemmar att stanna kvar. Mina förslag för att möta detta är följande:

Jag tror att införandet av lokala mentorskapsprogram utgör en viktig del i att attrahera yngre. Det vill säga att kommunpolitiskt intresserade yngre tilldelas en äldre, mer erfaren politiker, att dela idéer och erfarenheter med. Således kan vi sänka ingångströsklarna till förtroendeuppdragen och genom stöttning låta våra nya politiker växa i sina engagemang.

Jag tror även att vi behöver föra en dialog om våra förtroendevaldas villkor. Ersättningen ska vara skälig och rätten till föräldraledighet bör vara en självklarhet. Vi måste även stötta våra kollegor när dessa utsätts för hot och våld.

Tillsammans kan vi Östgötamoderater öka det politiska deltagandet, brygga den demografiska klyftan och väcka ett större kommunpolitiskt intresse hos yngre. Låt oss därför sätta oss ner och börja en öppen dialog kring denna för framtiden så viktiga fråga.

 

Carl-Johan Sommar

Styrelseledamot för VadstenaModeraterna

Östgötaberättelser – Lars Ahlm

Östergötland värt att upptäcka!

Oavsett om du bor i, bara passerar eller besöker Östergötland så finns det många fantastiska platser och upplevelser att upptäcka här. Turistattraktionerna är åtskilliga.
Kolmårdens djurpark, Göta kanal, Linköpings hockeyklubb, Vadstena slott, Reijmyre glasbruk, Bråvallafestivalen, Flygvapenmuseum, Harstena, IFK Norrköping och glassrestaurangen Smultronstället – bara för att nämna några.

Östergötland är fyllt av diverse olika platser och upplevelser väl värda att upptäcka. Alla dessa turist- och besöksmål utgör en mycket viktig näring för hela vårt län. De är alla en del av besöksnäringen, eller besöksindustrin som den numera brukar omnämnas som.

Många har besökt flera av dessa Östgötska pärlor och fått med sig positiva upplevelser i bagaget. Förhoppningsvis leder detta till mer nyfikenhet att ta del av utbudet samt att man blir något av en ambassadör för Östergötland när man träffar släkt, vänner och affärsbekanta. Dessa i sin tur lockas säkert av att också ta del av vårt stora utbud.

Många är de som idag får sin försörjning genom denna besöksindustri och många fler har säkerligen haft sina första feriejobb på någon av alla dessa sevärdheter. En besöksindustri som genererar ökade skatteintäkter.

Besöksnäringen och dess destinationsutveckling har kommit för att stanna. Detta till skillnad från varor som kan produceras i vilken fabriksanläggning nästan varsomhelst. Upplevelsen på just platsen inom denna nya växande besöksindustri går nämligen inte att flytta hursomhelst. Detta är en näring som växer kraftigt och en bransch där jobben aldrig riskerar att flytta utomlands. Kort och gott en viktig framtidsnäring.

Åtskilliga är besökarna varje år på våra besöksmål som drivs av entreprenörer, företagare och alla dess anställda. Den direkta omsättningen är stor och den indirekta än större. Alla våra Östgötska besöksmål blir något av katalysatorer som får människor att bestämma sig för att besöka en viss ort, en viss region eller till och med ett visst land. Går det bra för våra besöksmål får det positiva följdverkningar även för hotell, restauranger och alla andra som har något att vinna på en stark turism. Att påstå att vår Östgötska besöksindustri är viktig för svensk turism – och därmed svensk ekonomi – är ingen överdrift. Det är ett faktum.

Vi måste fortsätta att stötta och underlätta för en positiv utveckling av denna besöksindustri i Östergötland. Mycket positivt har gjorts men mycket kvarstår att förädla. Inte minst inom infrastrukturen där satsningar på att utveckla effektiva trafiksystem – väg, järnväg, flyg – är en förutsättning för turism och resande. Låt oss Moderater gå i täten för detta, för en näring som blir allt mer betydelsefull för Östergötland.

Östergötlands besöksnäring utvecklas positivt men vår potential är egentligen mycket större. Därför är det rimligt att sätta betydligt högre mål. Och vi Moderater kan själva påverka möjligheterna att nå dit vi vill. Varför inte sätta skyhöga mål, men börja i det lilla och vardagen, med en Östgötaresa i sommar till något av våra fantastiska besöksmål.

Lars Ahlm
2e vice ordförande Moderaterna i Östergötland

Östgötaberättelser – Päivi Johansson

Ideologier och verkligheten

Tidigt 70-tal, julimånad: Campingplats i Leningrad, Sovjetunionen. Min man och jag kom tillbaka till campingplatsen efter ett besök inne i stan, gick in till receptionen och det lilla kaféet, köpte något att dricka. Bytte några ord med det amerikanska hippiegänget på 6 – 7 personer som drack öl och läsk. Typiska amerikaner – lätta att tala med, men även intresserade av allt och alla och typiska hippies med långt hår, hårband, blommiga skjortor och sandaler. Övriga campinggäster var folk från öststaterna, Polen, Baltikum osv. Min man gick för att duscha, kom tillbaka efter 20 minuter, berättade att han hade blivit bestulen på armbandsur och ringar. Vi gick till receptionen för att anmäla stölden och receptionisten bad oss vänta vid vårt tält.

Efter ett tag blev vi hämtade av en av vakterna, gick tillsammans in i kontorsdelen av servicebyggnaden. Där satt en av de amerikanska hippierna, han med det stora lockiga, rödlätta håret! Han berättade att han ansvarade för säkerheten på campingen och tillhörde säkerhetspolisen. Vi missade titeln då han presenterade sig, men vi kallade honom för hippieöversten. Ett kort korrekt förhör, min man hade sett två personer inne i duschen. Hippieöversten beklagade stölden och försäkrade att de skulle försöka lösa stölden. Knappt en timme senare kom vakten och hämtade min man, säkerhetspolisen hade en misstänkt person och min man skulle träffa denne. Den misstänkte var en lettisk lärare, han hade lämnat campingplatsen för att åka tillbaka till Lettland men hade förvisso varit i duschanläggningen vid den tiden. På den tiden fanns det vid ungefär var 5:e kilometer ett vakttorn med två eller flera beväpnade vakter på alla de större vägarna i Sovjet. Bilnummer noterades och vi såg i backspegeln att en av vakterna telefonerade till nästa vakttorn. Om vi missade tidpunkten till nästa torn så kom motorcykelpoliser och frågade vad vi gjorde! Det var alltså enkelt att i Leningrad hitta den lettiske läraren på väg hem. På campingplatsen fanns det dessutom dygnetrunt vakter som hade kontroll på allt, inklusive toalettbesöken. Efter ett förhör var både min man och säkerhetspolisen överens om att den lettiske läraren inte var tjuven, utan det måste ha varit den andra personen som min man hade sett.

Vi lämnade Leningrad och Sovjetunionen nästa morgon.

Jag var ganska tagen av händelsen, att en sovjetisk säkerhetspolis kan vara vem som helst, i detta fallet en ”amerikansk” hippie. Det här var på röda sjuttiotalet och i Sverige var kommunismen omhuldad – statliga femårsplaner skulle skapa välstånd och sovjetiska arbetsläger var nödvändiga och humana. Det jag fann under denna julimånad var ett kommunistiskt land med fattigdom, systematisk övervakning och total kontroll på sina egna invånare och utländska besökare.

Det var en lisa att komma till Finland. Tull och gränspolis var på finska sidan förhållandevis lättsamma. På sovjetsidan var gränszonen bred med beväpnade soldater i vakttorn, höga taggtrådsstängsel, välkrattade sandkorridorer, troligen minerade. Den kommunistiska paranoida nojan mot demokratierna i väst som hotade det sanna arbetarparadiset stod fortfarande i zenit tidigt 70-tal. Det var då jag blev en sann försvarsvän!

Några månader tidigare: På ett tåg mellan Göteborg och Lessebo, även här min man och jag. Vi kom i samspråk med en dam som närmade sig 80 år. Vi kom att tala om vår kommande bilresa i Sovjetunion. Hon berättade att hennes far gjorde affärer i tsartidens Ryssland (detta var i början av 1900-talet). Hennes familj i Stockholm bjöd hem faderns affärsbekanta och vid ett tillfälle utbrast en rysk affärsman vid tal om hembiträden ”Piskar ni inte ert tjänstefolk?”. Vår tågbekant berättade länge om Ryssland före revolutionen 1917, hon hade själv många gånger varit i S:t Petersburg i affärer. Ryssland på den tiden var feodalt med en stor del av befolkningen i fattigdom och en analfabetism på 80 – 90 %. Revolutionen och kommunistövertagande övergick från ett hårt förtryck till ett annat och hårdare förtryck. Ryssland har inga demokratiska rötter.

Vad har allt detta att göra med dagens värld och politik? Jo, utan någon vetskap om historien har vi svårt att tolka samtiden och kan inte heller skapa oss någon rimlig bild av framtiden. Det andra, att det är alltid verkligheten på plats som gäller, och inte något ideologiskt önsketänkande. Jag fick insikten att en demokratisk stats huvuduppgifter – ett legitimt transparant rättssystem och ett eget försvar – är viktiga och får aldrig försvagas.

För seniorernas (MSS) inspirationsdag den 5 maj i Linköping är det naturligt att till vårens tema välja ”Rättssamhället i fokus”.

Päivi Johansson
Senioransvarig MSS Östergötland

Östgötaberättelser – Ingrid Cassel

Östergötland behöver en hållbar utveckling

Vi lever i en tid och i en region som gett oss bra förutsättningar för ett bra liv. Men det kräver att vi också arbetar och utvecklar samhället så att även nästa generation får samma eller bättre förutsättningar för ett bra liv.

I ett hållbart Östergötland måste vi se våra miljöutmaningar, skapa bärkraftiga ekologiska system och ha sociala skyddsnät som fungerar i praktiken. Det ställer stora krav på oss politiker att se vad vi har, se bristerna och ha förmågan att utveckla samhället. I den politiska verktygslådan för att klara detta finns teknikutveckling, samhällsplanering, miljöteknik men också de mjuka värdena som värderingar och socialt ansvarstagande. Det är det vi Östgötapolitiker har att arbeta med, nu och i framtiden, för ett fortsatt bra samhälle.

Östergötland Sveriges kornbod
Under senare år har frågan om vår livsmedelskvalitet, våra öppna landskap och en levande skärgård kommit i fokus. Det är viktigt att ta tillvara den östgötska myllan och värna om de entreprenörer som håller djur och därmed våra landskap öppna. Efterfrågan på ekologiska produkter har ökat under senare år. Men sanningen är väl att vi har så höga krav på våra agrara näringar och den svenska djurhållningen att många produkter håller en hög kvalitet.
Vi måste värna om att ha ett hållbart ekosystem och våga ta de beslut som krävs för att kunna bibehålla en levande landsbygd och skärgård. Vi behöver också se till att vi med ny miljöteknik får bukt med de miljöproblem som riskerar att våra ekologiska system blir i obalans. Vi måste ha en resursanvändning som möter mänskliga behov utan att äventyra hållbarhet i våra ekologiska system.

Fler arbetstillfällen
Utan arbete stannar samhället. I Östergötland har vi en lång industritradition med många strängar på vår lyra från varuproduktion, textilproduktion, flygindustri, turbiner, hantverk och så sist men inte minst utbildning, service och tjänster. Flera av våra orter har varit drabbade men nu växer och utvecklas arbetsmarknaden.

Nu växer befolkningen i Östergötland som den aldrig gjort tidigare och vi måste kunna stå upp och medverka till fler arbetstillfällen. Vad vi politiker kan göra är att skapa förutsättningar. Det är företagarna och entreprenörerna som skapar arbetstillfällena.

Genom samarbete kan vi skapa unika möjligheter. Det innebär att vi slutar säga vi och dom, och bara säger vi.

Vår uppgift som politiker är att se till hela arbetsmarknaden, även utanför den egna kommungränsen. Hur kan vi tillsammans tillhandahålla utbildning som leder till jobb, fungerande kollektivtrafik och fiberuppkopplingar för distansarbete.

Vi kan inte ha hög arbetslöshet hos våra ungdomar och tro att vi verkar för ett hållbart samhälle i vårt Östergötland. Tillsammans kan vi skapa fler arbetstillfällen.

Sociala utmaningar
Det goda livet innehåller en god folkhälsa och en förmåga att kunna bistå personer som behöver vård och omsorg men också social trygghet. Den stora befolkningsökningen som vi nu upplever innefattar också att vår generation blir ca 15 år äldre. Allt detta ställer stora krav på ett samhälle som behöver ställas om för att klara detta. Vi politiker måste våga tala om detta när vi ser över och utvecklar vår regionala sjukvård. Akut får vi hjälp i vår kommun men när det gäller specialistfunktioner så löser vi det inom regionen. För vi måste se till våra samlade resurser och utnyttja dem bäst. Vår stora sociala utmaning är att minimera utanförskapet och att vi alla kan bidra till att utveckla vårt samhälle.

Ekonomi
Östergötlands utveckling vilar på privata och offentliga finanser. Vi politiker har ansvar för att hantera och utveckla den kommunala och regionala ekonomin på bästa sätt. Det gäller att använda våra medel så att vi kan skapa grunden för en arbetsmarknad genom utbildning och verksamhetsområden samt att tillhandahålla vård och omsorg för att uppnå en social trygghet.
I vårt hållbarhetsarbete för hela Östergötland måste ekonomin alltid vara med för att förnuftet ska kunna råda. Hur kan vi tillsammans inom regionen skapa förutsättningar för att våra medborgare och nästa generation får ett Östergötland att vara stolta över.

Hållbar utveckling
För att bibehålla och vidareutveckla det hållbara Östergötland måste många kloka politiska beslut fattas. Även om vi moderater inte alltid har en ledande position i de beslutande organen så kan vi alltid göra skillnad. Genom en tydlig moderat politik som beaktar såväl ekologiska, sociala och ekonomiska synvinklar så lägger vi grunden för ett hållbart Östergötland.

Ingrid Cassel
Ordförande Nya Moderaterna i Norrköping
Oppositionsråd

Östgötaberättelser – William Jonsson

Tak över huvudet och trygghet i närområdet utgör det absolut mest grundläggande för att kunna bedriva en process för att lära sig. Studier vid högskola och universitet kräver en hel del läsande där mycket tid, energi och fokus måste riktas till inlärningsprocessen.

I Ryd, där det kommunalt ägda bostadsbolaget Studentbostäder tillhandahåller boende för ungefär 3 000 Linköpingsstudenter har flera studenter känt sig stundtals otrygga. Det har vid flera tillfällen eldats sophus, skjutits raketer och varit allmänt stökigt i Ryds centrum. Samtidigt när jag själv precis flyttat ifrån Ryd 2014 var läget mycket kritiskt. Det var en öppen skottlossning samt knivslagsmål mitt i centrala Ryd.

Flera i min egna umgängeskrets har även upplevt området som mycket otryggt, och det har även hänt att enskilda från grupperingar i Ryds centrum närmat sig studenter men lyckligtvis har de stoppats i tid av sina egna kompisar. Enligt polisen själva är en viktig del av lösningen för att råda bot på sådan problematik god kontakt med ungdomarna och en kontinuitet. Därför anser jag att polisen borde öka närvaron i och i närheten av Ryd samt att det vore en god idé att öppna upp en lokal polisstation i närheten av Ryds centrum.

Tittar vi på de rapporter som produceras kring bostadssituationen i Sverige råder det bostadsbrist i de allra flesta högskole- och universitetsstäder. Åtminstone 50% av de nyantagna studenterna vid Linköpings universitet kommer från annan plats än Östergötlands län enligt Linköpings egna statistik. Vidare framgår det av Linköpings kommuns egna analyser att man avser att försöka locka fler utländska studenter till Linköping med anledning av det vikande underlaget av 19–24 åringar, som är den primära konkurrensgruppen gällande ansökningar till universitetet.

För att rekrytera duktiga framtidsnamn till Linköpings Universitet måste vi ha en fungerande bostadsmarknad på plats, som kan erbjuda tak över huvudet på de nyantagna studenterna i båda Linköping och Norrköping. Tyvärr sönderregleras den svenska bostadsmarknaden av politiker som uppenbarligen inte har ambitionen att stifta lagar och upprätta regler till förmån för att lösa ett så pass viktigt samhällsproblem som bristen på bostäder faktiskt är. Ärligt talat så har jag svårt att förstå vad våra politiker vill åstadkomma när de ställer sig bakom kommunala inspel gällande nybyggnationers utseende, varför priset på hyresrätter ska regleras av politiska beslut och varför bostadens funktion ska styras av politiker, exempelvis toalettens storlek eller fönstrets yta.

Det är uppenbart att ingen av dessa regler finns till för att alla ska få möjligheten till tak över sitt huvud. Att avskaffa, alternativt se över lagarna som påverkar byggtakten negativt borde varje politiker ställa sig bakom, oavsett om man kallar sig humanist, liberal, socialist eller åtnjuter någon annan ideologisk uppfattning.

William Jonsson
Ledamot i MUF Östergötlands distriktsstyrelse

Östgötaberättelser – Betty, Christian & Anna

Skogsbruket är viktigt för Sverige

Skogsnäringen och den produktiva skogen har en betydande roll i vår ekonomi. Just därför behövs det också goda förutsättningar för den svenska skogsindustrin såväl som för landets alla privata skogsägare att bruka sin skog. Det bästa sättet att skydda skogen på är inte alltid via bildandet av reservat. Våra skogsägare är också idag oerhört duktiga på att sköta sina marker och de tar ett stort ansvar för både produktion och miljö.

Om Sverige ska sträva efter att bli helt fossilfritt behöver vi skogsbruket och de alternativ vi kan få fram genom densamma, t.ex. att drivmedel kan tillverkas av träflis. Skogsbruket är avgörande för att kunna ställa om till ett mer hållbart samhälle. För att vi ska kunna uppnå skogens fulla potential måste teknologier, nya som befintliga, utvecklas. Det uppnås inte via att sätta fler restriktioner på den produktiva skogen, utan genom satsning på forskning och innovation.

Den privata äganderätten är en grundbult i en väl fungerande marknadsekonomi. Och faktum är att våra skogsägare måste kunna driva ett lönsamt skogsbruk. Detta är dessutom viktigt för att kunna hålla landsbygden levande. Som en följd av aktivt skogsbruk i privatägd skog har de miljö- och naturvärden som skyddas på många platser uppstått. Dessutom återplanteras självklart avverkad skog, vilket innebär att den nya och växande skogen kan fortsätta att göra klimatnytta. Allt detta på grund av ett aktivt skogsbruk.

Det finns idag cirka 23 miljoner hektar produktiv skogsmark i Sverige, vilket motsvarar 57% av landarealen. 25% av skogsarealen är redan undantagen från skogsbruket, frivilligt och av formella skäl. Genom att gå mot äganderätten tas mycket av den produktiva skogen ur produktion med de negativa ekonomiska följder det får. Fortsättningsvis kanske det bara ska ske frivilliga undantag från skogsbruket?

Den svenska skogsindustrin, en av Sveriges viktigaste näringsgrenar, är en av världens största exportörer av sågade trävaror, massa och papper. Vid bildandet av fler reservat och mer restriktioner, hur ska de drabbade skogsägarna då ersättas när skogen som brukas blir direkt värdelös? Vem ska upprätthålla ett lönsamt skogsbruk när risken finns för stora inskränkningar? Och hur ska vi effektivt kunna nå ett fossilfritt samhälle?

Äganderätten måste skyddas och värnas, därför behövs det också goda förutsättningar för den svenska skogsindustrin såväl som för landets alla privata skogsägare att bruka sin skog. Moderaterna i Östergötland står upp för äganderätten, rätten att bruka sin mark och en levande landsbygd.

Betty Malmberg (M), Riksdagsledamot för Östergötland
Christian Gustavsson (M), Förbundsordförande Östergötland och kommunalråd i Linköping
Anna Nilsson (M), Oppositionsråd Valdemarsvik

Östgötaberättelser – Fredrik Lundén

Mera östgötsk mat på östgötska offentliga tallrikar

Lantbruket har sakta men säkert kommit i allt bättre dager. Det är inte så länge sedan tongångarna var annorlunda och mat lika gärna kunde importeras. Bidrag infördes för att sluta producera mat. Skog, hästar, träd och energiskog, allt var bättre än livsmedelsproduktion. Man hävdade att det var billigare att importera och att bönderna kunde producera naturvård. Skiftet som skett beror förstås på flera faktorer. Ett logiskt exempel är att det nog är bra att ha en livsmedelsproduktion inom landets gränser, när omvärlden ser ut som den gör. En annan viktig faktor är också det nyvaknade intresset för kvalitén som ökar i betydelse. Kvalité är i sig ett vitt begrepp som omfattar allt från effekten av antibiotikaanvändning, djurvälfärd och öppna landskap. En del mindre logiska faktorer har också påverkat Lantbrukets nya ställning, som att det nästan inte går att se på TV utan att det är en lantbrukare där, t.ex. i ”Bonde söker fru” och ”Farmen”. Det är ju fantastiskt roligt även det.

Det är lätt att inse att Östergötland kan gynnas av dessa tankegångar. Få län är så lämpliga för livsmedelsproduktion som Östergötland. Vi ha dessutom lyckan att ha ett mycket rikt län. Skogsbruk och mellanbygd i norr och söder, helt unika kuster både i öster och i väster och i mitten kanske Sveriges allra främsta åkermarker. Det ger helt unika förutsättningar för en framgångsrik livsmedelsproduktion. Nu gäller det bara att politiken hänger med!

Varför ska politiken hänga med? Precis som politiken stödjer andra näringsgrenar med att tillse att det finns tillräckligt med byggbar industrimark, tillräcklig infrastruktur osv, på samma vis ska, och kan, politiken främja lokal livsmedelsproduktion. En viktig anledning är vår självförsörjningsgrad, idag är den under 50% vilket är lägst i Europa. Det innebär att om krisen kommer så är vi i händerna på vår omvärlds goda minne. Detta i ett läge där förmodligen flera länder kommer vara i samma situation och se om sitt eget hus först.

En annan viktig aspekt är folkhälsan. En av vår tids allra största utmaning är utvecklingen av antibiotikaresistens. En tämligen ohämmad användning av antibiotika i flera europeiska länder driver på den utvecklingen. Den svenska djurhållningen har en lång och framgångsrik tradition att bara behandla sjuka djur, och dessutom ha långa karenstider för mjölk och kött. Det har lett till att vår användning av antibiotika är ca 1/30 jämfört med länder i södra Europa. Ska vi då stoppa importen av mjölk och kött och begränsa frihandeln? Nej, det är fel väg. Vi ska däremot ställa höga krav på offentlig upphandling av livsmedel. Idag upphandlas det dagligen ca 3 miljoner portioner i Sverige. Det har inte bara ett högt symbolvärde, utan det är även en stor volym. När man får höra att det t.o.m. i riksdagens matsal serveras kyckling från Baltikum, som nyttjar antibiotika i betydligt högre grad än i Sverige, att det serveras ägg från Finland, producerade i burar som varit förbjudna i Sverige under många år. Då känns det helt fel. Man måste leva som man lär!

Jag tycker att man, vid offentlig upphandling av mat, skall ställa samma krav på det som köps in som de krav man ställer på de svenska producenterna. Det innebär att de svenska lagar och regler bör vara ett minimikrav. Det gäller t.ex. antibiotikaanvändning, utevistelse, yta per djur osv, men även på vegetabiliesidan. Där bör man ställa samma krav på vilka bekämpningsmedel som används, hur nära skörd medlen används och samma dokumentationskrav som för svenska lantbrukaren. Det är det minsta politiken kan göra för våra svenska odlare som varje dag  jobbar för att vi ska få mat på bordet.

Kan man tycka så här och samtidigt vara en frihandelsvän? Ja, det kan man. Jag vill inte stänga några dörrar, utan tvärtom välkomna utländska producenter eller livsmedelsföretag som vill producera enligt svenska lagar och regler. Vill man i t.ex. Tyskland producera efter dessa regler är man välkommen. Det är betydligt viktigare att ställa sådana krav än att börja sätta mål för hur mycket som ska vara ekologiskt producerat och konsumerat. Detta skulle även betyda att vi exporterar vårt miljötänk, vårt djuromsorgstänk och odlingskunnande, till gagn för hela Europa!

 

Fredrik Lundén

Vice ordförande äldrenämnden, Linköpings kommun

Östgötaberättelser – Marie Morell & Fredrik Sjöstrand

Har du egentligen funderat över hur mycket du använder internet och webb-tjänster i din vardag? Hur många gånger, bara idag, har du klickat in dig på någon hemsida för att kolla upp något, kanske vilken lunch som serveras på den där restaurangen, om kompisen swishat över pengarna för den där födelsedagspresenten som ni köpt ihop, eller så har du kanske gått en långpromenad som du loggat med hjälp av ditt aktivitetsarmband?

Digitala tjänster finns överallt i vår vardag, både sådana som vi tänker på och de som vi inte är fullt lika medvetna om. Det är ju exempelvis ingen slump att du får hem reklamblad om just dina favoritvaror från den lokala matbutiken.

Allt detta har utvecklats i en snabb takt de senaste åren och vi har samtidigt vant oss vid att få alla svar här och nu via Google, att enkelt och lätt kunna göra våra bankärenden var och när vi själva vill. Finns det ens någon som kommer ihåg hur man betalade räkningar förr, när man var tvungen att gå till posten och banken?

Hälso- och sjukvården har under en lång tid befunnit sig i någon form av ”radioskugga” när det gäller digital utveckling. Jo, vi har haft digitala journaler under lång tid i Östergötland, men de har just varit begränsade till vårt län. Om du, mot all förmodan, skulle bli sjuk när du är i ett annat län så har vården där inte kunnat ta del av din journal.

Och ja, vi har under en längre tid kunnat röntga och se bilder på en datorskärm, men datorns kraft att hjälpa till att analysera röntgenbilden utnyttjas ännu inte fullt ut. Östergötland är just nu ledande på att införa det som kallas digital patologi. Det innebär att man läser in vävnadsprov digitalt och tar hjälp av datorn för att analysera dessa. Genom att låta datorer analysera bilder, exempelvis röntgenbilder och vävnadsprover, kan kvaliteten öka markant och väntetiderna i framför allt cancervården minska.

Nu börjar det äntligen hända saker inom vården. Helt plötsligt kan man faktiskt ”skypa” med sin läkare. Vid Boxholms vårdcentral har man numera en ”app” där man kan logga in sig och ha videosamtal med både läkare och sköterskor.

De privata företagen kry.se och mindoktor.se är också exempel på hur någon sett möjligheterna med modern teknik och använt detta inom vården. Andelen ”samtal” och rådgivningar via webben ökar ständigt.

På Trädgårdsgatans vårdcentral i Linköping har man skapat en ”lätt-akut” som bygger på att du via en pekskärm i väntrummet beskriver dina symptom och besvär. Detta underlättar sedan för att veta vilken vård du behöver.

Valdemarsviks vårdcentral utvecklar för fullt olika former av distansvård, exempelvis genom att man lokalt på vårdcentralen fotograferar misstänkta hudförändringar vilka sedan analyseras av hudläkare på Universitetssjukhuset i Linköping. Valdemarsvik har fått inspiration från både Norrbotten och Västerbotten, som myntat begreppet ”glesbygdsmedicin” vilket nu sprider sig över landet.

På ditt apotek kan du idag köpa olika tester för allergier och sjukdomar, och via enkla salivprov skicka in till exempelvis Linköpingsföretaget Dynamic Code som sedan meddelar om du behöver vård eller ej.

Vården utvecklas alltså allt mer. Och olika företag växer fram för att möta det ökande behövet av att få svar här och nu. Vi nöjer oss helt enkelt inte med att sitta i telefonköer i timmar eller vänta i ovisshet på en akutmottagning.

Det här gör att vården kommer både närmare och längre ifrån. Avståndet blir plötsligt inte relevant. Den som söker vården kan finnas i en del av landet och den som svarar i en helt annan.

Även den som redan är sjuk och behöver hålla koll på sin sjukdom har idag en mängd olika digitala hjälpmedel att ta till. I Motala testar just nu ett antal patienter med lungsjukdomen KOL att, via blodtrycksmätare med mera, digitalt skicka in resultat för att sedan läkare, som finns på helt andra ställen, kan analysera resultaten och kontakta patienten om man ser att det skett någon förändring som inte är bra.

Ett motsvarande koncept, kallat Hälsodagboken, har prövats i Linköping under flera år för patienter med KOL och hjärtsvikt. Även där ska man rapportera in olika mått på hur man mår och via en digital penna skicka informationen till den lasarettsanslutna hemsjukvården (LAH) i Linköping som kan göra hembesök om patientens värden blir sämre.

Utvecklingen går mot att det är hemmet som är den egentliga basen för den som är sjuk, vård på distans år man när man åker in till sjukhuset.

Den stora utvecklingen av den digitala kunskapen har vi bara börjat nosa på, vi har bara sett toppen av isberget med vad den digitala utvecklingen kan innebära för hälso- och sjukvården och framför allt för alla som är i behov av vård.

Vi moderater vill satsa på att utveckla den digitala vården i alla dess led. Både när det gäller tillgänglighet i form av bredband i hela länet, när det gäller tjänster för att komma i kontakt med vården, när det gäller att kunna följa och ”monitorera” sin sjukdom, när det gäller verktyg för medarbetarna att förenkla och förbättra vården, när det gäller möjligheterna för oss alla att öka vår hälsa och minska risken för att bli sjuk.

Vården ska finnas hos dig – där du är, var du än är!

Marie Morell & Fredrik Sjöstrand (M), Oppositionsråd i Region Östergötland

Östgötaberättelser – Andreas Norlén

Tre måsten när Östergötland tar emot nyanlända

En av Östergötlands och hela Sveriges stora samhällsutmaningar nu och under ett antal år framöver handlar om hur de många människor som kommit till Sverige som asylsökande ska inkluderas i vårt samhälle efter att de fått uppehållstillstånd – och hur de som fått avslag ska förmås att lämna länet och landet. Jag tror att vi bara är i början av en process som bitvis kommer att vara svår men som förstås också rymmer möjligheter.

Flyktingpolitiken formas av regeringen och riksdagen, men också landets kommuner har – tillsammans med företag, ideella organisationer och var och en av oss – en viktig roll att spela, när det gäller att skapa förutsättningar för ett fungerande mottagande och en fungerande integration. Jag vill här uppmärksamma tre saker som Östergötlands kommuner bör tänka på.

  1. Inse att drivkrafter har betydelse

Ett skäl till att så många människor under så lång tid sökt sig till just Sverige är att vårt land på flera sätt har haft en påtagligt mer generös politik än de flesta andra länderna i Europa. Permanenta uppehållstillstånd, generösa regler för anhöriginvandring och relativt generösa bidragssystem är några exempel som skapat drivkrafter för många att komma just hit.

Nu har staten stramat åt sina regler – då är det viktigt att inte kommunerna motverkar den politiken genom åtgärder som kan verka goda i det korta perspektivet, men som skapar drivkrafter för människor att söka sig hit och för dem som fått avslag på sin asylansökan att hålla sig undan. Jag tänker på det rödgrönrosa styret i Stockholms stad som nu tänker ge försörjningsstöd till barn i familjer som fått avslag på sin asylansökan och därmed har en laglig skyldighet att lämna landet. Det minskar förstås drivkrafterna för dessa familjer att verkligen resa ut ur landet – och det ökar drivkrafterna för människor att komma just hit.

På samma sätt tänker jag kring debatten som nu blossat upp kring att socialtjänsten i Malmö hjälpt polisen att hitta tillståndslösa personer som ska utvisas. En del verkar tycka att socialtjänsten inte ska hjälpa till att upprätthålla svensk asyllagstiftning, utan i stället dolt för polisen genom hjälpinsatser underlätta för tillståndslösa personer att stanna kvar i landet. Det framstår för mig som en helt orimlig tolkning av socialtjänstens uppdrag – och jag är mycket bekymrad att det synsättet, att döma av debatten, verkar finnas hos ett antal av de forskare och lärare som på Malmö högskola utbildar framtidens socionomer. Kommunerna ska inte undergräva statens asylpolitik.

Jag hoppas att socialtjänsten i Östergötlands kommuner samarbetar med polisen och inser att om inte den reglerade invandringen kan fås att fungera, bland annat genom att den som får nej verkligen lämnar landet, så kommer mottagningssystemet att haverera och det skuggsamhälle som redan finns kommer att bli mångdubbelt större.

  1. Skapa inte motsättningar mellan olika grupper

Landets kommuner har genom lagstiftning ålagts att ta emot personer som fått uppehållstillstånd. Det har redan skapat betydande problem för kommuner på olika håll i landet, bland annat i Östergötland. Staten har ett stort ansvar för att förse kommunerna med verktyg så att detta kan fungera. Exempelvis sitter Migrationsverket på över 20 000 hyreskontrakt runt om i landet. Dessa var avsedda för asylsökande, men många av dem behövs inte för det ändamålet, och då borde Migrationsverket släppa dem till kommunerna i stället. Ett annat exempel är att regeringen har snabbutrett regeländringar för att göra det möjligt att bygga statliga asylboenden utan många av de krav som normalt ställs på byggnation – men kommunerna ska inte få samma lättnader för att snabbt kunna bygga modulbostäder för nyanlända. Båda dessa förhållanden är orimliga och statens ansvar att ändra på.

Hur ska då kommunerna hantera sina nya förpliktelser? Jag tror att det är viktigt att det sker på ett genomtänkt sätt som inte riskerar att skapa motsättningar mellan nyanlända och infödda svenskar. Av det skälet är det oroande till exempel att en del kommuner har börjat köpa bostadsrätter i större omfattning för att ha någonstans att placera nyanlända. Om nyanlända genast får tillgång till bostäder av ett slag som många andra inte har råd med eller måste stå i kö länge för att få del av, så är det inte så förvånande om det leder till en diskussion om varför vissa ska gå före i kön. Det är inget nytt att kommuner köper en och annan bostadsrätt för att använda som bostad åt någon socialt utsatt familj, men med tanke på den stora mängd nyanlända som ska kommunplaceras under kommande år finns risk att det kommer att ske i en omfattning som kan uppfattas som provocerande och som i värsta fall riskerar att driva upp prisnivån på marknaden.

Samtidigt riskerar kommunerna att hamna i en rävsax mot bakgrund av det lagstadgade kravet att ta emot. Det finns ingen enkel lösning, utan kommer att krävas både gott omdöme från kommunpolitiskt håll och betydligt mer handfasta insatser från statens sida än vi hittills sett.

  1. Tveka aldrig att stå upp för demokratiska, svenska värderingar

Under 2016 har det pågått en intensiv debatt om svenska värderingar. Jag har bidragit med några debattinlägg:

http://www.aftonbladet.se/debatt/article22828517.ab

http://www.aftonbladet.se/debatt/article22977870.ab

http://www.svd.se/svenska-varderingar-behover-forsvaras

Jag tror att det är viktigt att vi slår fast vilka grundläggande värderingar i vårt samhälle som vi inte kan kompromissa med – och ser till att alla delar av det offentliga Sverige sluter upp bakom dessa värderingar. Som jag ser det handlar det till exempel om varje människas rätt att forma sitt liv och sin framtid, jämställdhet mellan kvinnor och män, rätten att ha en religion men också att avstå, rätten att själv välja partner – fri- och rättigheter som vi länge tagit för självklara men som kommit att utmanas av fundamentalistiska krafter, utan att det offentliga Sverige gjort tillräckligt kraftfullt motstånd.

Därför behöver var och en av Östergötlands kommuner se till att varje lärare, fritidspedagog och annan vuxen som i sitt yrkesliv möter barn och unga vet vad hedersförtryck är och hur det kan ta sig uttryck, och vad han eller hon ska göra om han eller hon möter unga som utsätts för hedersförtryck. Varje kommun måste också ha en beredskap för vad som ska ske om det blir känt att unga eller vuxna sympatiserar med våldsbejakande, extremistiska rörelser, oavsett om det rör sig om radikal islamism, högerextremism eller vänsterextremism. Lärare och andra måste även vara redo att ta diskussionen med elever som försvarar extremism, hedersförtryck eller andra antidemokratiska åsikter. Sådana budskap får aldrig stå oemotsagda.

Kampen mot rasism måste också fortsätta. Rasism bygger på ett tankesätt som är oförenligt med demokratiska värderingar. Det vi delvis har missat i debatten är den rasism som finns mellan minoritetsgrupper. En turkisk företrädares hetsande mot armenier filmades i somras, Uppdrag granskning har dokumenterat judehatet i Malmö – det är ett par exempel. Också denna rasism måste uppmärksammas och motverkas.

Det här är tre exempel på problemområden som vi måste hantera i Östergötland och i resten av Sverige. Det är svårt, men det finns ingen väg runt. Och vi får inte misslyckas.

 

Andreas Norlén

Riksdagsledamot från Östergötland