Östgötaberättelser – John Weinerhall

Det finns få saker som engagerar så mycket som landsbygden och det är kanske inte så konstigt. Många av oss östgötar är uppvuxna på landet, har släkt och vänner där och en hel del skulle aldrig drömma om att lämna hembygden för staden. Som nybliven stadsbo saknar jag framför allt den gemenskap som finns hemma i byn. Det finns en trygghet i att alla känner alla och att man vet att man hjälper och stöttar varandra. Trots detta hör man sällan att något går i positiv riktning för landsbygden. Var och varannan dag får vi höra larm om avfolkning och om nedläggning av byskolor och busslinjer. Det är inte underligt att en känsla av desperation sprider sig i våra bygder.

Inte sällan kan man känna en hopplöshet inför att politiken inte alltid verkar vilja ta tag i problemen på landsbygden. I mångt och mycket tror jag att det beror på att man väljer att se landsbygden som problemet. När en kommunal byskola av läggs ned av kommunen är det ofta för att elevunderlaget anses vara för litet. Resultatet blir då att elever i alla åldrar istället får pendla många mil varje dag med skolskjutsar. Det är min fasta övertygelse att det går att rädda landsbygdsskolor om den politiska viljan finns. Bland annat finns det goda exempel på hur föräldrakooperativ som driftsform fungerar bra där kommunen inte ansett det vara möjligt att fortsatt bedriva skolverksamhet. Genom att använda mer av IT-lösningar som fjärrundervisning i vissa ämnen måste dessutom inte en byskola ha all kompetens på plats. Bara man är öppensinnad från politiskt håll tror jag att vi även i fortsättningen ska kunna göra det möjligt att gå i skolan i bygden.

För väldigt många människor innebär landsbygden stora möjligheter. Tänk de barnfamiljer som får möjlighet att äga sitt eget hus och kan låta sina barn växa upp i en trygg omgivning på landet utan att betala mångmiljonbelopp. Eller den drivna företagaren som brinner för landsbygden och skapar jobb för ännu fler genom den expansiva besöks- och turistnäringen. Detta tror jag inte vi underlättar för genom att försöka stoppa urbaniseringen eller genom att ösa pengar på landsbygden. Snarare behövs det en attitydförändring generellt.

Vi måste nog alla komma till insikten att staden och landet båda behöver varandra. Utan vårt inhemska jordbruk skulle det eka väldigt tomt på hyllorna i våra svenska livsmedelsbutiker, och hade vi inte fört en fientlig politik mot svensk livsmedelsproduktion under lång tid hade det sett ännu värre ut. Hur många stadsbor hade tyckt det vore kul att svischa förbi igenvuxna åkrar längs med vägarna på väg till utflykterna? Troligtvis ingen. Där landet kan erbjuda rekreation och prisvärt boende kan staden erbjuda puls och handel.

Hur bra vore det inte om vi alla kunde komma överens om att vi alla behöver varandra och tillsammans se till att stad och land i symbios kan skapa kittet för ett samhälle som hänger ihop?

Östgötaberättelser – Yvonne Persson

Levande landsbygd – är det möjligt?

Söderköpings kommun är en kommun med drygt 14 000 invånare, hälften bor i staden och hälften på landsbygden. Staden har goda bussförbindelser med Norrköping som ligger knappt två mil bort. I staden finns också annan offentlig service såsom förskolor och grundskolor, gymnasieskola, mellanboende för äldre i trygghetslägenheter, vårdboenden och servicelägenheter för äldre, vårdcentral, demensboende m.m. Företagare och boende har i staden också möjlighet att ansluta sig till bredband via någon av nätägarna. Dessutom finns ett utbud av butiker, Systembolag, apotek, biograf, idrottsanläggningar, bibliotek, kulturutbud och inte minst bostäder i olika upplåtelseformer m.m. Med risk att glömma att nämna något stannar jag beskrivningen där för att konstatera att Söderköpings stad har ett bra utbud av offentlig och privat service som täcker många, men inte alla behov.

Urbaniseringen, dvs. flytt från landsbygd till staden, finns också i vår kommun. Efterfrågan på bostäder i staden är stor, trots att många lägenheter under de senaste åren färdigställts i form av både hyresrätter och ägda bostäder.

Söderköping kommuns landsbygd är relativt glest befolkad. Bebyggelsekoncentrationer finns på några platser med begränsat utbud av såväl offentlig som privat service. Den som trots det väljer att bo på landsbygden gör det för att hen oftast är uppvuxen där, vill ge sina barn den goda uppväxtmiljö hen upplevs ha haft, trivs med att bo nära naturen eller att bo i mindre bebyggelsecentra än det som finns i staden. Några har också sin inkomst där de bor, oftast som företagare.

För att kunna bo och leva på landsbygden krävs infrastruktur i form av vägar och bredband, tillgång till förskola och skola, kollektivtrafik så att unga och äldre utan bil och körkort kan ta sig till skolor och den service som saknas på landsbygden. Att bo på landsbygden innebär uppoffringar vad gäller tillgång till såväl offentlig som privat service, man bör ha tillgång till minst två bilar i familjen för att kunna skjutsa barn till och från fritidsaktiviteter och för att kunna ta sig till och från ett arbete som är längre bort från bostaden än cykelavstånd.

Hur ska vi få regionala satsningar och kommunala ambitioner att stödja varandra så att det är möjligt att bo och verka på landsbygden?

Många av dem som bor i städerna har behov av och vill tillbringa del av sin tid på landsbygden för friluftsliv, för att turista, för att deltidsbo eller för att kunna jobba på distans. Stadsbon vill att det på landsbygden ska finnas tillgång till infrastruktur såsom vägar och bredband, utbud av service som hantverkare och restauranger m.m. vilket innebär att det måste vara möjligt för företagare och unga att bo och leva på landsbygden. Staden behöver landsbygden och landsbygden behöver staden!

Besöksnäringen är den snabbast växande näringsgrenen i Sverige just nu. I Söderköpings kommun har vi Sankt Anna skärgård som har god potential att utvecklas för besöksnäringen och kommunen har ambitionen att stödja den utvecklingen.

Vägarna som leder från E22 till Sankt Anna skärgård är inte kommunens ansvar. Kollektivtrafiken är inte heller kommunens ansvar. Utbyggnaden av bredband på landsbygden är beroende av de ekonomiska stöd som länsstyrelsen fördelar. Strandskyddslagen försvårar besöksnäringens utveckling.

Strandskyddslagen kom till i början av 1950-talet när de areella näringarna dominerade skärgården och innan besöksnäringen knappt var påtänkt. 2016 är det inte så mycket kvar av de areella näringarna i skärgården, besöksnäringen tar över. Jag är övertygad om att vi alla vill att delar av, i vårt fall skärgården och den strandnära delen, ska lämnas orörd, men inte allt! Jag är övertygad om att om kommunen själv fick besluta vilka områden som ska skyddas och vilka som kan användas för besöksnäringens utveckling skulle en begränsande faktor för vår skärgårds- och besöksnäringsutveckling bli mindre begränsande. Det skulle också kunna göra det möjligt att vid arvsskifte dela arvet och stycka fastigheten i mindre delar och eventuellt bebygga den så att den kan behållas inom familjen.

Vägarna, framför allt länsvägarnas standard är viktiga för att besöksnäringen ska kunna växa. Det måste vara enkelt att ta sig med bil till och från skärgården, och vägarnas standard både vad avser bredd och standard i övrigt bör vara så god att det går snabbt och säkert att ta sig fram och tillbaka under hela året. Eftersom kommunen självt inte kan besluta om investeringar och underhåll är det inte alls säkert att vägarna håller den standard som behövs för att öka besöksnäringens attraktivitet.

Kollektivtrafiken är nödvändig för att unga människor ska kunna bo och leva på landsbygden och så att ungdomar kan ta sig till och från sin gymnasieskola. En kommungräns syns inte i naturen, den finns bara på en karta. Kommungränsen får inte vara ett hinder för människors rörelser. Därför är jag övertygad om att den lokala trafiken på landsbygden, och till och från de stora trafikstråken bäst hanteras av kommunen själv i god samverkan över kommungränser. Detta får inte innebära att betalningssystemen är åtskilda utan det ska lösas administrativt så att det blir enkelt för resenären.

Skola och förskola är kommunens ansvar. En förskola och skola inom rimligt avstånd från bostaden är nödvändigt för att landsbygden ska kunna leva och utvecklas. För vissa barn passar den lilla skolan bättre än den stora skolan med hundra eller fler elever. Vilket värde sätter vi på att skolan ger grunden för en trygg person och god samhällsmedborgare när hen når vuxen ålder? Att i en liten kommun som Söderköping drömma om att en landsbygdsskola skulle kunna få det elevantal som behövs för att kunna bedriva en skola med samma ekonomi som en skola i staden förefaller utopiskt. Kan landsbygden leva utan skola? NEJ! I kommunallagen står att ”Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns särskilda skäl för något annat.” Handlar detta bara om ekonomi? Den skolpeng som fastställs i kommunen gäller för alla skolor såväl i staden som på landsbygden, för kommunala skolor och för friskolor. Hur ska då de små landsbygdsskolorna med 30-50 elever kunna överleva, trots engagerade lärare, engagerade föräldrar, goda resultat och elever som är väl rustade för att bli trygga och goda vuxna när skolpengen hindrar landsbygdsskolans möjligheter att överleva eftersom den är lika för alla skolor inom kommungränsen?

Vi behöver tänka och agera kreativt och flexibelt, både i kommunerna, tillsammans mellan kommunerna och tillsammans med regionen för att kunna bibehålla och utveckla både levande landsbygd och städer i vårt vackra Östergötland!

 

Yvonne Persson

Kommunalråd Söderköping

Östgötaberättelser – Anna Nilsson

Migration och integration – vad gör vi nu då? Det är bra att vi nu kan prata om dessa frågor, för det är många svåra beslut som fortsatt kommer att behöva tas. Flera restriktiva åtgärder sattes in under hösten, då som mest 10 000 personer sökte asyl i Sverige på en vecka, men vi ska inte tro att den akuta krisen är löst.

Vi kan diskutera om invandring på sikt är lönsamt för samhället. På kort sikt innebär den kostnader, vilket tillskottet på 30 miljarder till migration i vårens ändringsbudget visar. landets kommuner och landsting/regioner har ökade kostnader inom alla delar av den offentliga sektorn. Hur ska det på sikt finansieras?

Antalet människor som söker asyl i Sverige har minskat, men nivåerna är fortfarande höga. Migrationsverkets prognos säger att 60 000 kommer söka asyl i Sverige under 2016. Vi har ett system som i dagsläget är kraftigt överansträngt. Hur ska frågor om bostad, skola och sjukvård lösas?

Vilka är problemen som måste lyftas och lösas?

Migrationsverkets Internrevisorer har konstaterat att en årsarbetare fattar omkring ett asylbeslut i veckan. De konstaterar att under Balkankrisen i början av nittiotalet var beslutsfattningen betydligt snabbare, då fattade en årsarbetare mer än tre beslut i veckan. Internrevisorerna rekommenderar migrationsverket att klargöra och följa upp produktionsmål, förenkla handläggningen och ett större fokus på effektivitet. Löneinstrumentet bör dessutom användas för att främja effektivitet.

När det gäller åldersbestämning av ensamkommande barn så måste Socialstyrelsen, Migrationsverket och läkarkåren hitta en lösning som både ger bra resultat och är effektiv. Om det ska vara via röntgen, magnetkamera, tandkort m.m. eller en kombination av flera, det kan inte jag svara på, men det behöver bli verkstad nu. Det finns en liten klick som är oseriösa och uppger fel ålder för att få förmåner. De förstör för alla andra. En situation där kriminella vuxna med t.ex. missbruksproblem ska bo på samma hem som ensamkommande är ohållbar. Migrationsverket måste mer grundligt utreda identitet och ålder på de asylsökande.

Alla riksdagspartier är överens om att vi ska ha en reglerad invandring och en generös asylpolitik, men då förutsätter det ordning och reda i processen. Av de 60  000 som beräknas komma i år kanske cirka 20 000 får ett nej. Till detta kommer alla de människor som vistas i Sverige utan tillstånd, personer som antingen fått avslag på sin asylansökan eller som aldrig sökt uppehållstillstånd. Ingen vet hur många dessa faktiskt är, och det är ett problem. Det är betydligt fler och hårdare åtgärder som måste till om vi ska få de personer som inte har rätt att vistas i landet att åka hem igen. Dessa människor vistas illegalt i Sverige, men har som ”papperslös” rätt till både skola och vård. De reglerna bör avskaffas. Vi borde även titta på om vi ska fördubbla preskriptionstiden för att söka asyl på nytt från fyra till åtta år.

Polisen behöver ökade resurser för att förbättra avvisningarna. Det kommer även behövas fler platser för förvar, där de som fått avslag får vistas i väntan på att utvisningen verkställs. Det behöver inte ligga i Sverige utan svenska staten kan hyra in kapacitet i andra EU-länder.

Ett annat problem är att det ofta händer att länderna inte vill ta emot sina egna medborgare för att det är problem med personernas identitet. Därför måste Sverige börja göra som många andra länder och nöja oss med att utvisa personer till deras närområden. Det innebär att personen avvisas från Sverige och Schengenområdet om denne kommer från en plats belägen utanför Schengen. Sveriges ansvar upphör i och med att personen lämnat landet.

Om vi fick ordning på dessa områden skulle trycket på offentliga sektorn minska något. Sedan måste vi fortsätta att hitta lösningar om integrationen ska bli lyckad. Vi måste våga fatta obekväma beslut och till det krävs det modiga politiker. Politiker som vågar stå upp för sina beslut och inte gömmer sig bakom tjänstemän och myndigheter. Frågan som blir hängande i luften är, har vi tillräckligt modiga politiker?

 

Anna Nilsson (M)

Oppositionsråd i Valdemarsvik

Östgötaberättelser – Christer Segerstéen

Samlingsbild Åsunden Christer Segersteen

”Så fager står Östergyllen…” börjar en känd sång. För mig är Kinda det fagra, där det östgötska eklandskapet möter den småländska storskogen och sjösystemet Kinda Kanal med sjöarna Åsunden, Järnlunden och Ämmern verkar som en pulsåder genom vår kommun. Kinda kommuns landskap är ett Sverige i miniatyr. Åtskilliga är de besök, såväl svenska som utländska, på min gård Hamra, där alla deltagare hänförts av landskapets skönhet.

För mig som politiker i Kinda är det därför viktigt att se hur vi kan utnyttja vårt vackra landskap och dra nytta av vårt nära läge till Sveriges fjärde storstadsregion. Tillväxt i smått och stort, är för mig ett honnörsord. Tänka positivt och se till möjligheterna, leder oftast till framgång och glädje för alla inblandade. Hela Sverige ska leva är ett mantra som hörs vart fjärde år i samband med valrörelserna. För oss moderater i Kinda är detta en självklarhet årets alla dagar.

Kinda kommun har goda möjligheter att utvecklas inför framtiden. Vi har en bra skola, vilket Skolverkets senaste utvärdering gett vid handen, en bra barnomsorg och bra kommunikationer med såväl buss som tåg längs med huvudstråket väg 34. Vi har ett bra näringsliv och låg arbetslöshet. Vi har goda möjligheter till idrottsaktiviteter i alla våra tätorter tack vare engagerade föreningar. Vi ser goda möjligheter att växa i Rimforsa-området, främst med dess närhet till Linköping. I dag finns det ca 100 villa-tomter färdiga för byggnation med framdraget kommunalt vatten och avlopp och närhet till vårt vackra sjösystem.

Just vårt sjösystem vill jag lyfta lite extra. Sjöarna Åsunden, Järnlunden och Ämmern som sammanbinds med Kinda kanal och Schedevi kanal, är en resurs som kan utvecklas till gagn för såväl kommunens medborgare som besökare. Detta natursköna landskap borde få utnyttjas mera till såväl fast- som fritidsboende. Vi Kindamoderater kräver därför att den rigida synen på strandskyddet ändras. Ytterst är detta en äganderättsfråga. Strandnära bebyggelse är inget hot mot det rörliga friluftslivet som en del beslutsfattare och organisationer hävdar. En levande landsbygd är faktiskt till gagn för såväl friluftsliv som en växande turism. En resurs som kan utvecklas mera är fisket i våra rena sjöar, därför är det viktigt att under ordnade former få tillstånd att lägga ut bryggor.

En levande landsbygd förutsätter en viss basservice. Jag vill peka på två viktiga områden. Det ena är mobiltäckning och tillgång till bredband. När myndigheterna själva vill (kräver) att vi kommunicerar med dem över nätet måste samhället ta ett ansvar för att göra detta möjligt. Den andra frågan är kollektivtrafiken utanför de stora stråken. Den förändring som Östgötatrafiken gjort den senaste tiden verkar inte speciellt genomtänkt. Här är det viktigt att lägga prestigen åt sidan och försöka finna lösningar så t.ex. våra gymnasielever kan komma till skolan på ett vettigt sätt.

Avslutningsvis, stad och land är beroende av varandra. Därför är det viktigt att förstå att en levande landsbygd inte enbart är en fråga för oss som bor där utan även för storstadsregionernas invånare. Vi Kindamoderater hälsar fler välkomna till den fagra Kindabygden, såväl som permanent- och friluftsboende som turister.

 

Christer Segerstéen

Ordförande för Moderaterna i Kinda

 

Östgötaberättelser – Christian Gustavsson

Jag erkänner från start, jag är en stadsbo och jag trivs med det. Att kunna gå eller cykla till jobbet, att ha en mataffär i bostadsområdet och tillgång till ett dygnet-runt-öppet gym är saker som får min vardag att fungera – och jag är inte ensam. Dragningen till städerna är stark. Tillgången till arbete, bra utbildningar och inte minst andra människor är det som driver urbaniseringen.

En täthet av människor och bostäder har många fördelar, men det är långt ifrån enkelt att få städerna att fungera bra för alla. Därför har politikens uppmärksamhet också ofta riktats ditåt. Till staden, till stadsdelarna, till stadsborna och till utanförskapsområdena. På vägen har dock landsbygden tappats bort och en viktig balans, mellan stad och landsbygd, har rubbats.

Som ledare för Moderaterna i Östergötland är min ambition att vi ska vara det parti som bäst förstår hela Östergötland. Det grundar sig i en självkritik om att vi inte varit tillräckligt bra. Under de senaste två åren så har vi därför gjort ett ordentligt arbete, med att lära av människor som bor, eller driver företag, på landsbygden och i våra mindre orter.

Det har varit en rolig resa, men också en lärorikt sådan. Engagemanget hos människor som delar med sig av sin vardag, sina glädjeämnen, sina drömmar och sin irritation har varit fantastisk. Vi har varit i skolor, i människors kök och i ladugårdar. Och vi kommer att fortsätta lyssna på människor, men vi börjar nu också arbetet med att ompröva vår politik och lägga nya, konkreta förslag. Till våren kommer Moderaternas medlemmar få besluta om en ny politisk kurs.

Det som behövs är inte fler välmenande ord, utan handling. Därför kommer du att få se flera konkreta förslag från oss framöver. De kommer handla om hur vi underlättar människors vardag och om hur vi stärker svensk konkurrenskraft med utgångspunkt från landsbygden. Hur vi bygger vidare på det nära och det närproducerade. Vi kommer aldrig släppa ansvarstagandet för ekonomin eller rygga tillbaka för utvecklingen, men vi kommer inte heller att se på medan Östergötland glider isär eller hur värdefulla lokala resurser och matproducenter inte ges en chans ens när de levererar i världsklass.

Ung som äldre, landsbygd som stad, jordbrukare som student – tillsammans är vi Östergötland och tillsammans kan vi bygga ett samhälle där alla delar av länet släpps fram och tillåts bidra till utvecklingen. För oss handlar det, kort och gott, om en politik med båda fötterna i den östgötska myllan.

 

Christian Gustavsson

Ordförande för Moderaterna i Östergötland

Moderaterna i Motala gör östgötaresanbesök hos Keramiktorget

Fredag 3 juni 2016

Idag besökte vi Keramiktorget i Borensberg för att träffa Helena Kierman som driver företaget på sin gård. Keramiktorget startades 2011 samtidigt som Helena läste företagsekonomi för att kunna applicera det praktiskt under studietiden. För 2 år sedan köpte hon den gård som tillverkningen och försäljningen sker vid idag. Helena har 2 st ugnar som står på hela tiden och en drejad mugg tar ca 4-6 dygn att bli klar i ugnen. Leran som används vid tillverkningen köps in från Tyskland och den är då helt vattentät. Den svenska leran skiljer sig en del där då den är mer porös och krånglig att jobba med. Det går åt ca 5-6 ton lera om året.

Helena spenderar sin tid på Keramiktorget via ca 50% egen tillverkning och ca 50% med kurser där privatpersoner eller företag kan komma ut och antingen dreja eller t.ex. måla egna fat, muggar m.m. Hon har ca 50-100 personer i veckan som går någon av de kurser hon erbjuder, mestadels privatpersoner just nu, men Helena börjar mer och mer rikta in sig mot att erbjuda kurser till företag. Produkterna som målas vid kurserna köps in via en grossist i England och Helena har idag ca 150 olika produkter att måla vid kurserna. Det man tillverkar, målar eller handlar via webshop får man hemskickat via DHL, någonting som fungerar väldigt bra, de är förbi och hämtar paket i princip varje dag.

Helena har idag ca 15 st återförsäljare placerade runt om i landet och riktar mest in sig på webshops och de lantligare butikerna som har ”känslan” för det hon sysslar med. Hon försöker dock dra ner lite på hur många återförsäljare som de har idag, det blir alldeles för mycket att göra för att hinna med det som det ser ut just nu. Någonting som Helena ser som problematiskt är ändringarna kring arbetsgivaravgiften. Hon hade vid perioder upp emot 10 anställda som vid t.ex. sommarjobb m.m. Men det fungerar inte riktigt längre då man inte får den ”rabatten” som förr fanns. Man kan inte ge tillbaka på samma sätt till samhället längre, och det tycker Helena är väldigt tråkigt.

Vi pratade även om olika utmaningar med att vara företagare på landsbygden, där lyfte Helena bland annat arbetsgivaravgiften, men också nedlagda busslinjer och Det efterfrågades större möjlighet att faktiskt cykla säkrare på landsbygden, som det ser ut just nu på många platser är det oerhört svårt att cykla och ta sig fram. Bättre cykelvägar på vår landsbygd. Även en typ av samordnare från kommunen skulle vara bra, inte bara för företag på landsbygden utan för företag i allmänhet att kunna få hjälp att bli lotsade genom systemet på ett enklare sätt.

Helena är en mycket företagsam person och finns med i ett gäng olika nätverk, b.la. Borensbergs småföretagarnätverk, och besöker ofta företagsträffar runt om i kommunen och länet. Det som är så bra med att vara företagare är friheten att få vara sin egen chef och fördela sin egna tid. Hon kommer alltid vara företagare på ett eller annat sätt.

Sammanfattningsvis ett mycket bra besök med diskussion om företagande på landsbygden, arbetsgivaravgiften och turism. Vi har fått med oss en hel del tankar och idéer för Moderaterna i Östergötlands fortsatta politikutvecklingsarbete.

 

iPhone Image 77834A

 

Moderaterna i Östergötland besöker polisen

Tisdagen den 24 maj 2016

I Moderaterna i Östergötlands politikutvecklingsprojekt – Östgötaresan – vill vi ta ansvar för hela Östergötland. Staden och landsbygden är två viktiga delar som inte är varandras motsatser, utan behöver varandra. Trygghetsaspekten runt om i vårt län är någonting som vi därför tar på allvar. Vi måste kunna känna oss trygga vart vi än bor i länet. Därför gjorde ett antal moderater från Östergötland idag ett besök hos polisen i Linköping för att träffa Ulrika Herbst, regionpolischef, Torbjörn Johansson, biträdande regionpolischef, Robert Wallén, polisområdeschef Östergötland, och Anna Lindqvist, lokalpolisområdeschef Linköping.

Vi inledde mötet med att få information om resan från 23 myndigheter till 1. En resa som påbörjades 2011 och nu är i slutskedet i genomförandet av reformen. Endel säger att det har gått fort i omorganisationen, vissa säger att det har gått alldeles för långsamt. Nu är de i alla fall snart i mål. Polisen består idag av sju stycken regionområden, där Region Öst är fjärde största region. Regionen sträcker sig från Gislaved och Värnamo ända upp till Strängnäs, det betyder alltså att vi Region Öst innefattar mer än bara Östergötland som polisområde. Den nya polisregion anses vara väl utformad där de större kommunerna, Jönköping, Linköping, Norrköping och Nyköping ligger bra till geografiskt. Man har ca 600 poliser i arbetskraft årsvis, siffran är egentligen högre, men som på så många andra ställen är det folk som är tjänstlediga, föräldralediga m.m.

Någonting som de poängterade var att de hade haft svårt att klara av hösten 2015 om de inte hade vart 1 myndighet. Om man fortsatt vara 23 myndigheter hade förhandlingarna över resurser m.m. antagligen tagit betydligt längre tid. Nu kunde de istället omlokalisera resurser till områden där det behövdes för att stärka upp, t.ex. i Malmö.

Polisens verksamhetsidé:

”Närmare medborgaren, mer tillgängliga och tillsammans leder vi det brottsbekämpande arbetet för trygghet, rättssäkerhet och demokrati.”

En ny verksamhetsidé har plockats fram i samband med utformningen av en polismyndighet där man vill komma närmare medborgaren och bli mer tillgängliga. Vilket i sig är bra, men för att bli det krävs det också mer resurser till polisen för att kunna täcka upp, bland annat inom områden som idag ligger efter och har långa handläggningstider, men också ute på fältet i våra städer och på vår landsbygd. Folk måste kunna känna sig säkrare. Därför har moderaterna i sin plan för ett starkare Sverige presenterat att vi behöver minst 2000 nya poliser för att kunna stärka upp i landet. Det krävs verkligen mer resurser och åtgärder för att polisen ska kunna göra sitt jobb fullt ut.

Vi pratade även om lokalpolisområden, dessa är polisens nav och ska vara basen för polisens verksamhet. De ska ge korta och snabba beslutsvägar som ska kunna skapa bättre förutsättningar för en väl fungerande lokal polisverksamhet. De utgår här från två punkter. den ena är att mer än hälften av polisregionernas verksamhet ska bedrivas i lokalpolisområdena, närmare medborgaren. Samt att det lokala polisarbetet ska stärkas genom att resurser och mandat att fatta beslut finns lokalt. Anna Lindqvist, lokalpolisområdeschef i Linköping, fyllde på med att hon tycker att resurserna finns hos henne, men det handlar också om att kunna prioritera rätt och fatta tuffa beslut. Ibland blir det dock svårt, men då får man antingen hjälp av ett annat lokalpolisområde, eller tvärtom. Den nya hjälpande organisationen fungerar alltså betydligt bättre än jämfört med tidigare. 59% av alla resurser går till lokalpolisområdet för att de ska kunna vara närmare medborgaren och bli mer tillgängliga. Vissa områden behöver såklart mer närvaro och tillgänglighet än andra, och det är här prioriteringarna kommer in.

Ett bra besök där vi fick en positiv bild över omorganisationen till en enda myndighet. Problematiken kvarstår dock kring att polisen faktiskt behöver mer resurser. Moderaterna har presenterat ett förslag om minst 2000 nya poliser. Detta är såklart välkommet. För om inte polisens verksamhet fungerar, vem ska då leda det brottsbekämpande arbetet för trygghet, rättsäkerhet och demokrati?

Moderaterna i Linköping besöker SmåSkolan i Ljungsbro

17 maj 2016

Moderaterna i Linköping besökte idag SmåSkolan i Ljungsbro som del av Moderaterna i Östergötlands politikutvecklingsprojekt – Östgötaresan. SmåSkolan är en skola som inte gör som alla andra, vilket gör att de ibland är populära och ibland kritiserade! Skolan är startad av, ägs och drivs idag av Jessica och Fredrik Påhlsson, båda med en bakgrund inom läraryrket. Vi fick sätta oss ner med Fredrik, som också är rektor, för att prata om skolans verksamhet, utveckling och framtid.

Iden kring SmåSkolan uppkom när de själva funderade på vart deras barn skulle börja skolan. På den vägen är det och sedan 2011 driver de skolan i Ljungsbro för F-3. De har idag ca 80 elever på skolan och arbetet för en expandering med årskurs 4-6 är igång, vilket räknas bli klart under perioden 2016-2019 i en helt egen lokal, de kommer då att kunna ta in ca 140 elever till sin verksamhet.

SmåSkolan är inte någonting som ska stressas fram, de skyndar långsamt för att bygga upp en bra skola för alla elever att gå till. Vilket också har givit resultat i flera undersökningar som lett till olika utmärkelser. De har som ledord – Bra skola. På riktigt. Med otroligt kompentent och engagerad personal och kunskapen om hur man faktiskt bygger en bra skola, på riktigt. De menar inte att de är perfekta – för det är ingen – men de har höga mål som de jobbar mot, på SmåSkolan jobbar man som ett VI och inte ett JAG.

Hos eleverna ligger fokus på de gedigna grundfärdigheterna. Man är inte intresserad av någon ”elit” på skolan utan alla elever, oavsett grundförutsättningar, utbildas efter sina egna förutsättningar och målbilder. Genom deras småskalighet med mindre klasser och fler lärare kan man också uppnå de mål som sätts upp för eleverna. Det finns max 20 elever i klasserna och oftast minst 2 lärare i varje klass, vilket gör att man kan lägga större fokus på enskild elev.

SmåSkolan har nu vart i drift sedan 2011, och vad har man då lyckats med under dessa 5 åren, frågade vi Fredrik. Genom den småskalighet som finns på skolan och det tak på elever man satt, jobbar man idag med mindre klasser och fler lärare per elev. Detta leder till ett större fokus på alla elever som i längden gör att fler elever lyckas med sina mål i skolan. SmåSkolan tillhör också toppskiktet i landet vad gäller trygghet. Bland annat finns en elevberättelse om att ”hos oss finns ingen mobbning” som återkommer.

Vi kom även in på vad vi kan ta med oss i det fortsatta politiska arbetet, där handlade mycket om att systemet måste uppdateras kring skolinspektionen och kompetensen på de som gör inspektionerna, detta skiljer sig oerhört mellan kommunerna. Även om inspektion på lika villkor kring friskolor och de kommunala skolorna, då inspektionstiderna kan skilja sig väldigt mycket. Lärarbristen var också ett område som vi kom in på där det är oerhört svårt att hitta personal, och framför allt personal med stor kompetens. Just läraryrket jobbar Moderaterna aktivt med och har genom olika steg gjort läraryrket mer attraktivt. Men klart är att arbetet aldrig tar slut och att det hela tiden finns mer utveckling att sträva mot.

Överlag ett mycket intressant besök. Vi har nu under våren besökt ett antal skolor, både friskolor och kommunala som grundskola och gymnasie på både landsbygd som i stad. Dessa besöks har gjorts just för att se över de olika utvecklingsområden som vi inom politiken måste jobba mot. Vad gör man på landsbygdsskolan som man kan ta med sig till skolan i staden, och tvärtom. Det är skolan i Sverige som lägger grunden för våra barn och ungdomars utveckling och vad dom väljer att göra i framtiden. Alla kan inte bli astronauter, men den som vill och har möjlighet borde rimligtvis få hjälp på vägen dit. På samma sätt som de barn med extrema svårigheter i skolan borde uppmärksammas och få den hjälp de behöver, direkt. Ansvaret borde heller inte enkom ligga på skolan, det är även viktigt att det ligger ett ansvar hos föräldrarna gentemot skolan. Det är trotsallt inte en enfilig väg man åker på.

 

SmåSkolan Ljungsbro

Från vänster: Fredrik Sjöstrand, Fredrik Påhlsson, Christian Gustavsson, Catharina Rosencrantz och Stefan Erikson.

 

Moderaterna i Söderköping besöker skärgårdsbyn Mon

14 maj 2016

Moderaterna i Söderköping besökte idag Skärgårdsbyn Mon i Sankt Annas skärgård. Skärgårdsbyn drivs idag av Mattias Johansson och hans fru. De kom dit 1997 och fick möjlighet till arrende av området från Norrköpings kommun. I och med ett långt arrende på 15 år vågade man satsa på skärgårdsbyn och utveckla det mot vad det är idag. 2007 kom möjligheten att köpa ut området, vilket man också gjorde. Till detta fick man rätt att bygga hus på området samt bygga om båthuset som idag är ett båthus kombinerat med skärgårdskrog. De fick dock tidigt problem med båthuset och en budget på 2 miljoner, istället för att renovera det blev de tvungna att riva det och bygga ett helt nytt då grunden som båthuset stod på inte kunde bära den nya renoveringen. Budgeten då? Den höll inte och notan slutade tillslut på 5 miljoner, en investering som man idag är nöjd över att ändå ha gjort!

De gav sig sedan ut på en Sverigeturne för att se hur andra campingar m.m. har arbetat med sina stugor för att öka turismen till sina platser. De plockade med sig det bästa från de olika besöken, åkte tillbaka och satte ett nytt projekt i verket. De bestämde sig för att bygga fritidshus som skulle säljas som bostadsrätter där sedan ägaren kan välja att hyra ut dem under ett antal veckor på året för t.ex. konferenser eller andra sommargäster. För ca 2 år sedan byggdes ett visningshus och de första 14 husen såldes slut direkt. Husen skulle byggas och säljas i 3 etapper om 36 hus, men den första försäljningen gick såpass bra att man gick över till 2 etapper och håller just nu på att färdigställa de sista 22 husen – som också är slutsålda.

Totalt är det 36 fritidshus som sålts och alla dessa ingår i en bostadsrättsförening som sköter det allmänna underhållet av området. De säljs fullt möblerade just av den anledningen att det ska bli enkelt att hyra ut och ägarna inte ska behöva hyra ut sina husen med egna saker i bostäderna. Alla hus är av åretruntstandard. Det finns även båtplatser tillgängliga för de som köpt sig ett fritidshus vilket också gjort att man byggt ut båthamnen.

Spridningen över de som har köpt dessa fritidshus ligger på ungefär 50% Linköping och Norrköping, 25% från övriga Östergötland och 25% från Stockholms området. Av de som köpt ett fritidshus har ca 50% av dem bestämt sig för att hyra ut sina hus under året. Andra väljer att vänta lite och kommer i framtiden också att hyra ut sina fritidshus.

36 fritidshus är det som ingår i detaljplanen. Inför framtiden vill de på sina 16 hektar mark skapa ett boende som är bättre lämpat och mer attraktivt för konferenser, även bygga en tempererad pool som förlänger säsongen hos dem. Att jobba vidare för att kunna skapa en bättre och effektivare året runt drift med möjligheter att erbjuda en rad olika saker ligger också i pipeline.

Vi kom sedan in på hur kontakt och samarbetet fungerat i turismnäringen där Mattias tycker att det finns mycket att förbättra. Bland annat har det inte funnits mycket, och heller inte bra, kontakt med turistbyrån i Söderköping, eller för den delen Visit Östergötland, vilket såklart gör det svårare att nå ut med sin verksamhet mot potentiella besökare. Det finns en lokal turistbyrå som har öppet under sommaren i s:t anna, den upplever de som mycket bra och hjälpsam. Men klart är att det finns en hel del att jobba på inom turismnäringen – både kommunalt och regionalt.

båthamn entre

Syn upp mot Skärgårdsbyn från båthuset                                   Vy från båthuset över del av båthamnen

 

överblick Mons skärgårdsby

Vy från fritidshus över skärgårdsbyn och hav.

 

Efter att vi fått en pratstund med Mattias och en tur på området var det dags för en bit mat, vi hade då förmånen att ha riksdagskvinnan Lotta Olsson, Örebro Län, på besök. Lotta sitter i riksdagens försvarsutskott och ingår även i den grupp från Moderaterna som ska jobba med landsbygdsutveckling inför valet 2018. Med Lotta diskuterades det friskt om infrastruktur, skola och strandskydd på landsbygden. Områden som verkligen behöver tas på allvar om vi inte vill se en förlorad landsbygd i framtiden. Dessa tre områden är avgörande för bland annat de som vill driva företag på landsbygden, att ha ordentlig infrastruktur, skolor att placera sina barn i och möjligheten att bygga där de faktiskt själva vill bo. Utvecklingen kan inte stå med Stockholm och Göteborg på varsin sida med ett snabbtåg mellan städerna. Det är inte så vi skapar utveckling och jobb i Sverige. Regeringen måste se till hela Sverige, landsbygden borde rimligtvis prioriteras på samma sätt som staden, och tvärtom. De är inte varandras motsatser utan behöver varandra.

lotta olsson

Lotta Olsson pratar landsbygdsutveckling inför ett gäng intresserade moderater.

Förbundsstyrelsen åker på Östgötaresan till Löt Gårdsmejeri

Onsdagen den 4 maj 2016

Förbundsstyrelsen skulle idag sammanträda, och vad passar inte bättre än att passa på att göra ett verksamhetsbesök på den östgötska landsbygden och Löt Gårdsmejeri utanför Linköping! Vi träffade där Terje Erik Garberg, en norrman som via Danmark och Island landade i Sverige för ca 7 år sedan och har varit en del av Löt Gårdsmejeri sedan starten. Erik är väldigt hängiven sin produktion och med en otrolig kunskap kring framställandet kan man idag hitta deras ostar på några av de mest kända restaurangerna i Sverige, t.ex. Operakällaren och Berns i Stockholm.

Idag har de ca 85 fritt betande getter som har möjlighet att på egen begäran vistas ute dagligen. Alla deras getter har personliga namn som enligt Erik beskriver deras egna personlighet. Getterna har en mjölkproduktion till gården på ca 6-8 år.

De producerar idag ca 50 olika sorter av, framförallt, getost men de har även börjat producera med komjölk. De framställer även grädde på ko och en kombination av get och ko. Deras egna smör är också någonting som är väldigt populärt inom restaurangbranschen och som de får stora beställningar på. Idag säljer de mot privat, restaurang, gårdsbutik och de driver också egen gårdsförsäljning på Löt. Framgent kommer de styra sig mer och mer mot restauranger och mindre mot det privata i sin försäljning.

Deras olika produkter har namn från östgötska storheter för att kunna säljas och serveras med en historia för att du som köpare ska få en trevligare och roligare upplevelse, vare sig det är på restaurang eller i en gårdsbutik.

Ett mycket bra besök där vi fick möjligheten att se och prata om företagande på landsbygden i Linköping och Östergötland, gårdens historia och tillfälle att provsmaka de fantastiska ostarna, smör och grädde. Det är företag som Löts Gårdsmejeri som verkligen borde lyftas fram på alla arenor och användas som ambassadörer i marknadsföringen av Östergötland och dess livsmedelsproduktion. Att ett så småskaligt företag producerar sådan otrolig kvalité som sedan används på några av Sveriges största restauranger är mäkta imponerande.

IMG_1295 IMG_1305

                                                                                                    Erik berättar om gårdsmejeriets historia och arbete

IMG_1320 IMG_1328

                                                                                 Förbundsstyrelsen lyssnar noggrant vid provsmakningen…

IMG_1332

…när Erik berättar om de olika ostarna.