Tre måsten när Östergötland tar emot nyanlända

En av Östergötlands och hela Sveriges stora samhällsutmaningar nu och under ett antal år framöver handlar om hur de många människor som kommit till Sverige som asylsökande ska inkluderas i vårt samhälle efter att de fått uppehållstillstånd – och hur de som fått avslag ska förmås att lämna länet och landet. Jag tror att vi bara är i början av en process som bitvis kommer att vara svår men som förstås också rymmer möjligheter.

Flyktingpolitiken formas av regeringen och riksdagen, men också landets kommuner har – tillsammans med företag, ideella organisationer och var och en av oss – en viktig roll att spela, när det gäller att skapa förutsättningar för ett fungerande mottagande och en fungerande integration. Jag vill här uppmärksamma tre saker som Östergötlands kommuner bör tänka på.

  1. Inse att drivkrafter har betydelse

Ett skäl till att så många människor under så lång tid sökt sig till just Sverige är att vårt land på flera sätt har haft en påtagligt mer generös politik än de flesta andra länderna i Europa. Permanenta uppehållstillstånd, generösa regler för anhöriginvandring och relativt generösa bidragssystem är några exempel som skapat drivkrafter för många att komma just hit.

Nu har staten stramat åt sina regler – då är det viktigt att inte kommunerna motverkar den politiken genom åtgärder som kan verka goda i det korta perspektivet, men som skapar drivkrafter för människor att söka sig hit och för dem som fått avslag på sin asylansökan att hålla sig undan. Jag tänker på det rödgrönrosa styret i Stockholms stad som nu tänker ge försörjningsstöd till barn i familjer som fått avslag på sin asylansökan och därmed har en laglig skyldighet att lämna landet. Det minskar förstås drivkrafterna för dessa familjer att verkligen resa ut ur landet – och det ökar drivkrafterna för människor att komma just hit.

På samma sätt tänker jag kring debatten som nu blossat upp kring att socialtjänsten i Malmö hjälpt polisen att hitta tillståndslösa personer som ska utvisas. En del verkar tycka att socialtjänsten inte ska hjälpa till att upprätthålla svensk asyllagstiftning, utan i stället dolt för polisen genom hjälpinsatser underlätta för tillståndslösa personer att stanna kvar i landet. Det framstår för mig som en helt orimlig tolkning av socialtjänstens uppdrag – och jag är mycket bekymrad att det synsättet, att döma av debatten, verkar finnas hos ett antal av de forskare och lärare som på Malmö högskola utbildar framtidens socionomer. Kommunerna ska inte undergräva statens asylpolitik.

Jag hoppas att socialtjänsten i Östergötlands kommuner samarbetar med polisen och inser att om inte den reglerade invandringen kan fås att fungera, bland annat genom att den som får nej verkligen lämnar landet, så kommer mottagningssystemet att haverera och det skuggsamhälle som redan finns kommer att bli mångdubbelt större.

  1. Skapa inte motsättningar mellan olika grupper

Landets kommuner har genom lagstiftning ålagts att ta emot personer som fått uppehållstillstånd. Det har redan skapat betydande problem för kommuner på olika håll i landet, bland annat i Östergötland. Staten har ett stort ansvar för att förse kommunerna med verktyg så att detta kan fungera. Exempelvis sitter Migrationsverket på över 20 000 hyreskontrakt runt om i landet. Dessa var avsedda för asylsökande, men många av dem behövs inte för det ändamålet, och då borde Migrationsverket släppa dem till kommunerna i stället. Ett annat exempel är att regeringen har snabbutrett regeländringar för att göra det möjligt att bygga statliga asylboenden utan många av de krav som normalt ställs på byggnation – men kommunerna ska inte få samma lättnader för att snabbt kunna bygga modulbostäder för nyanlända. Båda dessa förhållanden är orimliga och statens ansvar att ändra på.

Hur ska då kommunerna hantera sina nya förpliktelser? Jag tror att det är viktigt att det sker på ett genomtänkt sätt som inte riskerar att skapa motsättningar mellan nyanlända och infödda svenskar. Av det skälet är det oroande till exempel att en del kommuner har börjat köpa bostadsrätter i större omfattning för att ha någonstans att placera nyanlända. Om nyanlända genast får tillgång till bostäder av ett slag som många andra inte har råd med eller måste stå i kö länge för att få del av, så är det inte så förvånande om det leder till en diskussion om varför vissa ska gå före i kön. Det är inget nytt att kommuner köper en och annan bostadsrätt för att använda som bostad åt någon socialt utsatt familj, men med tanke på den stora mängd nyanlända som ska kommunplaceras under kommande år finns risk att det kommer att ske i en omfattning som kan uppfattas som provocerande och som i värsta fall riskerar att driva upp prisnivån på marknaden.

Samtidigt riskerar kommunerna att hamna i en rävsax mot bakgrund av det lagstadgade kravet att ta emot. Det finns ingen enkel lösning, utan kommer att krävas både gott omdöme från kommunpolitiskt håll och betydligt mer handfasta insatser från statens sida än vi hittills sett.

  1. Tveka aldrig att stå upp för demokratiska, svenska värderingar

Under 2016 har det pågått en intensiv debatt om svenska värderingar. Jag har bidragit med några debattinlägg:

http://www.aftonbladet.se/debatt/article22828517.ab

http://www.aftonbladet.se/debatt/article22977870.ab

http://www.svd.se/svenska-varderingar-behover-forsvaras

Jag tror att det är viktigt att vi slår fast vilka grundläggande värderingar i vårt samhälle som vi inte kan kompromissa med – och ser till att alla delar av det offentliga Sverige sluter upp bakom dessa värderingar. Som jag ser det handlar det till exempel om varje människas rätt att forma sitt liv och sin framtid, jämställdhet mellan kvinnor och män, rätten att ha en religion men också att avstå, rätten att själv välja partner – fri- och rättigheter som vi länge tagit för självklara men som kommit att utmanas av fundamentalistiska krafter, utan att det offentliga Sverige gjort tillräckligt kraftfullt motstånd.

Därför behöver var och en av Östergötlands kommuner se till att varje lärare, fritidspedagog och annan vuxen som i sitt yrkesliv möter barn och unga vet vad hedersförtryck är och hur det kan ta sig uttryck, och vad han eller hon ska göra om han eller hon möter unga som utsätts för hedersförtryck. Varje kommun måste också ha en beredskap för vad som ska ske om det blir känt att unga eller vuxna sympatiserar med våldsbejakande, extremistiska rörelser, oavsett om det rör sig om radikal islamism, högerextremism eller vänsterextremism. Lärare och andra måste även vara redo att ta diskussionen med elever som försvarar extremism, hedersförtryck eller andra antidemokratiska åsikter. Sådana budskap får aldrig stå oemotsagda.

Kampen mot rasism måste också fortsätta. Rasism bygger på ett tankesätt som är oförenligt med demokratiska värderingar. Det vi delvis har missat i debatten är den rasism som finns mellan minoritetsgrupper. En turkisk företrädares hetsande mot armenier filmades i somras, Uppdrag granskning har dokumenterat judehatet i Malmö – det är ett par exempel. Också denna rasism måste uppmärksammas och motverkas.

Det här är tre exempel på problemområden som vi måste hantera i Östergötland och i resten av Sverige. Det är svårt, men det finns ingen väg runt. Och vi får inte misslyckas.

 

Andreas Norlén

Riksdagsledamot från Östergötland

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *