Ideologier och verkligheten

Tidigt 70-tal, julimånad: Campingplats i Leningrad, Sovjetunionen. Min man och jag kom tillbaka till campingplatsen efter ett besök inne i stan, gick in till receptionen och det lilla kaféet, köpte något att dricka. Bytte några ord med det amerikanska hippiegänget på 6 – 7 personer som drack öl och läsk. Typiska amerikaner – lätta att tala med, men även intresserade av allt och alla och typiska hippies med långt hår, hårband, blommiga skjortor och sandaler. Övriga campinggäster var folk från öststaterna, Polen, Baltikum osv. Min man gick för att duscha, kom tillbaka efter 20 minuter, berättade att han hade blivit bestulen på armbandsur och ringar. Vi gick till receptionen för att anmäla stölden och receptionisten bad oss vänta vid vårt tält.

Efter ett tag blev vi hämtade av en av vakterna, gick tillsammans in i kontorsdelen av servicebyggnaden. Där satt en av de amerikanska hippierna, han med det stora lockiga, rödlätta håret! Han berättade att han ansvarade för säkerheten på campingen och tillhörde säkerhetspolisen. Vi missade titeln då han presenterade sig, men vi kallade honom för hippieöversten. Ett kort korrekt förhör, min man hade sett två personer inne i duschen. Hippieöversten beklagade stölden och försäkrade att de skulle försöka lösa stölden. Knappt en timme senare kom vakten och hämtade min man, säkerhetspolisen hade en misstänkt person och min man skulle träffa denne. Den misstänkte var en lettisk lärare, han hade lämnat campingplatsen för att åka tillbaka till Lettland men hade förvisso varit i duschanläggningen vid den tiden. På den tiden fanns det vid ungefär var 5:e kilometer ett vakttorn med två eller flera beväpnade vakter på alla de större vägarna i Sovjet. Bilnummer noterades och vi såg i backspegeln att en av vakterna telefonerade till nästa vakttorn. Om vi missade tidpunkten till nästa torn så kom motorcykelpoliser och frågade vad vi gjorde! Det var alltså enkelt att i Leningrad hitta den lettiske läraren på väg hem. På campingplatsen fanns det dessutom dygnetrunt vakter som hade kontroll på allt, inklusive toalettbesöken. Efter ett förhör var både min man och säkerhetspolisen överens om att den lettiske läraren inte var tjuven, utan det måste ha varit den andra personen som min man hade sett.

Vi lämnade Leningrad och Sovjetunionen nästa morgon.

Jag var ganska tagen av händelsen, att en sovjetisk säkerhetspolis kan vara vem som helst, i detta fallet en ”amerikansk” hippie. Det här var på röda sjuttiotalet och i Sverige var kommunismen omhuldad – statliga femårsplaner skulle skapa välstånd och sovjetiska arbetsläger var nödvändiga och humana. Det jag fann under denna julimånad var ett kommunistiskt land med fattigdom, systematisk övervakning och total kontroll på sina egna invånare och utländska besökare.

Det var en lisa att komma till Finland. Tull och gränspolis var på finska sidan förhållandevis lättsamma. På sovjetsidan var gränszonen bred med beväpnade soldater i vakttorn, höga taggtrådsstängsel, välkrattade sandkorridorer, troligen minerade. Den kommunistiska paranoida nojan mot demokratierna i väst som hotade det sanna arbetarparadiset stod fortfarande i zenit tidigt 70-tal. Det var då jag blev en sann försvarsvän!

Några månader tidigare: På ett tåg mellan Göteborg och Lessebo, även här min man och jag. Vi kom i samspråk med en dam som närmade sig 80 år. Vi kom att tala om vår kommande bilresa i Sovjetunion. Hon berättade att hennes far gjorde affärer i tsartidens Ryssland (detta var i början av 1900-talet). Hennes familj i Stockholm bjöd hem faderns affärsbekanta och vid ett tillfälle utbrast en rysk affärsman vid tal om hembiträden ”Piskar ni inte ert tjänstefolk?”. Vår tågbekant berättade länge om Ryssland före revolutionen 1917, hon hade själv många gånger varit i S:t Petersburg i affärer. Ryssland på den tiden var feodalt med en stor del av befolkningen i fattigdom och en analfabetism på 80 – 90 %. Revolutionen och kommunistövertagande övergick från ett hårt förtryck till ett annat och hårdare förtryck. Ryssland har inga demokratiska rötter.

Vad har allt detta att göra med dagens värld och politik? Jo, utan någon vetskap om historien har vi svårt att tolka samtiden och kan inte heller skapa oss någon rimlig bild av framtiden. Det andra, att det är alltid verkligheten på plats som gäller, och inte något ideologiskt önsketänkande. Jag fick insikten att en demokratisk stats huvuduppgifter – ett legitimt transparant rättssystem och ett eget försvar – är viktiga och får aldrig försvagas.

För seniorernas (MSS) inspirationsdag den 5 maj i Linköping är det naturligt att till vårens tema välja ”Rättssamhället i fokus”.

Päivi Johansson
Senioransvarig MSS Östergötland

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *